Shtetl

Shtetl   שטעטל

Mayer Kirshenblatt skriver: Purim var min favorithelg. Vi barn älskade att klä ut oss och se olika Pirem-shpil, Purim-spel. De mest populära handlade om Mordechai och Ester.

Flera av de judar som kom hit till Sverige efter andra världskriget 1945 och senare, kom ifrån Polen, som på jiddisch heter Pojln. Kanske är du, eller några av dina judiska kamrater, barnbarn eller barnbarnsbarn till någon som kom hit då.

I Polen bodde före andra världskriget 3,3 miljoner judar, och utgjorde en tiondel av Polens hela befolkning. Judarna hade bott där i över tusen år.

Om du lyssnar på Ewa Mannelid, som finns med i det här avsnittet, så hör du att hon kom från Polen. Där bodde hon i en shtetl, en småstad med en stor judisk befolkning. Alla judar i shteteln talade jiddisch och ofta kunde även icke-judarna lite jiddisch, eftersom de hörde det talas runt om.

I en shtetl hade judarna en stor gemenskap och allt som behövdes för ett judiskt liv fanns där.

Du kommer att få lära dig en hel del om livet i shteteln i de kommande avsnitten.

Bilden som du ser här och andra bilder i läromedlet, är målade av en man som heter Mayer Kirshenblatt, som flyttade till Kanada när han var sjutton år. Han började måla, när han var 73 år gammal, för att beskriva för sin familj, hur hans barndom i shteteln hade sett ut.

Läs mer om Shtetl här


Ewa berättar

Ewa
Det här är Ewa Mannelid född 1923, död 2009. Hon kom också till Sverige efter Förintelsen.

“Min jiddisch börjar i min shtetl Zgierz i Polen.

Jag håller väldigt mycket av språket jiddisch. De första orden i mitt liv, som jag hörde av min far och mor var på jiddisch. I vår familj, som i alla judiska familjer, talade barnen och de vuxna i shteteln jiddisch.

Min jiddisch är inte bara mitt modersmål, det är också mina tankar, mina känslor och mina dofter. Jag fick allt detta för länge sedan, innan jag kunde tala och gå. Jag minns känslan av sabbaten, när det brann ljus i alla fönster, alla barn med vita knästrumpor, smaken av chollent (sabbatsgryta) och gefilte fish (färsfylld fisk). Alla affärer var stängda, promenaden genom shteteln efter middagen.

Jag trodde och kände också att jag levde i ett judiskt land, och att alla människor var judar. Det var först när jag började i den allmänna skolan, som jag förstod att vi var ett folk bland andra folk.

Min stora tur var jiddisch. Under mycket kritiska tider, när jag blev fördriven från mitt bo, och kom till en annan värld, kunde jag göra mig förstådd i kretsen av släktingar och vänner, inte bara i Europa eller Amerika, utan också i Australien och i Afrika. När jag kom till Sverige hade jag också turen med jiddisch. Jag kunde tala med polacker, rumäner, ungrare och litauer.

Sångerna och diskussionerna och även skriken, ligger ännu djupt i mitt hjärta.

Jag skulle så gärna vilja att mina barn och mina barnbarn övertog mitt språk, mina känslor på jiddisch och min kultur.”

1.  Läs texten ovan samtidigt som du lyssnar på Ewa på jiddisch.

2.  Ewa och Isroel talar olika dialekter av jiddisch. Ewa talade pojlish jiddisch och   Isroel talar litvish jiddisch. Lyssna på Ewa igen och sedan i filmen med Isroel. Hör du någon skillnad?